Ludvigsgården

Gårdens Historia

Gården ligger i korsningen mellan Magnarpsvägen och Magnarps Byaväg, mittemot det gamla torget i Magnarp.

Ludvigsgården är en av Magnarps allra äldsta gårdar med anor från tidigt 1700tal eller kanske till och med sent 1600 tal. Gårdens äldsta del är korsvirkeshuset i den östra delen av gården som troligen byggdes av Klemmed Knutsson (född 1677). Han son Nils Klemmedsson (född 1721) byggde senare det norra större boningshuset. 
Ägarförhållandena under 1700talet har inte helt kunnat kartläggas men samtliga inblandade hade sina rötter i Strandgården. Ägare tidigt i början på 1800talet var Klemmed Nilsson, Nils Klemmedssons son. 1809 bytte han bort gården mot Strandgården till sin svåger Mattis Jönsson. 

Under tiden Mattis Jönsson ägde gårde borrades det kol på ägorna söder om Magnarps Byaväg utan att brytbart kol hittades. 

År 1879 övertogs gården av Nils Peter Svensson med hustru Albertina Josefina som i sin tur sålde gården 1890 till Ludvig Johansson och Kristina Svensdotter från Strandgården. Sonen Gustav Johansson med hustru Gerda övertog gården 1910. Gustavs syster Anna Maria Johansson ”Moster Anna” köpte 1921 huset som ligger nära Magnarps Byaväg omedelbart öster om Ludvigsgården. 

1949 övertog Gunnar Johansson och Britta Christensson gården och det skulle visa sig att de var de sista som bedrev ett aktivt jordbruk på gården fram till 1964.  I samband med ett plötsligt dödsfall styckades gården av och såldes. Hästar, höns, kor och grisar försvann.

Gården hamnade i ägorna hos en familj från Stockholm som haft gården som sommarställe. När Mats och Kith Landerberg köpte gården 2010 var mycket väldigt eftersatt och igenväxt. Den gamla ladan var full med bråte och de har lagt åtskilliga timmar med såväl slägga som hammare och spik, samt ett rejält tag med häcksax och röjsåg. Idag finns många fina detaljer bevarade. 

I Gårdshuset (från 1690) finns ett original trägolv bevarat. Det finns två fina fullt fungerande kakelugnar kvar, varav den största står i Gårdshuset som var boningshuset förr. Man har tagit väl till vara på gårdens exteriör även om boningshuset vitputsats någon gång mellan 1924 och 1950. Den gamla lertäckta kullerstenen grävdes fram och lades om i ett borggårdsmönster. Det finns många växter kvar från 1800-talet, bland annat en magnifik rabarberplanta som kommer år efter år. För att inte tala om äppelträden som ger kilovis med äpple varje sommar än idag. I dagens boningshus finns en källartrappa i golvet som leder ner till en väl bevarad och omhändertagen matkällare i två rum. I dagens vardagsrum finns det otroligt häftiga gamla bjälkar bevarade. Sneda och vinda är de allihop och sägs komma från ett skeppsvrak på Skäldervikens botten. Förr tog man vad som fanns att tillgå - och det är vi glada för idag!

Överallt knirrar det i golven men hela gården har sådant lugn över sig. Det är lätt att låta tankarna vandra tillbaka till dåtiden. Hur människorna förr vaknat en kall morgon och satt fyr i kakelugn och vedspis. Alla djur som skulle tas om hand och hur man byggt till och rivit gården i omgångar. 

Nu har vi gården till låns en stund på jorden och vi skall göra vårt bästa för att förvalta och bevara den!