Ludvigsgården

Gårdens Historia

Gården ligger i korsningen mellan Magnarpsvägen och Magnarps Byaväg, mittemot det gamla torget i Magnarp.

Ludvigsgården är en av Magnarps allra äldsta gårdar med anor från tidigt 1700tal eller kanske till och med sent 1600 tal. Gårdens äldsta del är korsvirkeshuset i den östra delen av gården som troligen byggdes av Klemmed Knutsson (född 1677). Han son Nils Klemmedsson (född 1721) byggde senare det norra större boningshuset. 
Ägarförhållandena under 1700talet har inte helt kunnat kartläggas men samtliga inblandade hade sina rötter i Strandgården. Ägare tidigt i början på 1800talet var Klemmed Nilsson, Nils Klemmedssons son. 1809 bytte han bort gården mot Strandgården till sin svåger Mattis Jönsson.  

Under tiden Mattis Jönsson ägde gårde borrades det kol på ägorna söder om Magnarps Byaväg utan att brytbart kol hittades. 

År 1879 övertogs gården av Nils Peter Svensson med hustru Albertina Josefina som i sin tur sålde gården 1890 till Ludvig Johansson och Kristina Svensdotter från Strandgården. Sonen Gustav Johansson med hustru Gerda övertog gården 1910. Gustavs syster Anna Maria Johansson ”Moster Anna” köpte 1921 huset som ligger nära Magnarps Byaväg omedelbart öster om Ludvigsgården. 

1949 övertog Gunnar Johansson och Britta Johansson (fs. Christensson) gården och det skulle visa sig att de var de sista som bedrev ett aktivt jordbruk på gården fram till 1964.  I samband med att Gunnar olyckligtvis gick bort i ett hastigt dödsfall hade inte Britta möjlighet att själv fortsätta bedriva jordbruket och dessutom ansågs gården för liten för ett rationellt jordbruk. Därför styckades åkermarken av till närliggande gårdar. Kvar blev alltså tomtmarken med bostadshusen och komplementbyggnaderna. 

Gården såldes då i mars 1966 till Ingrid och Bertil Löndahl som då kom från Bromma/Södertälje men hade anknytning till Vejbystrand och Magnarp.  Båda var arkitekter.  Bertil arbetade dessutom till stor del med byggnadsminnesvård under sin aktiva tid i yrket. Gården var inte enbart ett sommarställe för familjen utan också ett stort projekt. Ingrid och Bertil, tillsammans med deras barn, har varit med om att installera kommunalt vatten och avlopp och modernisera gården allt eftersom världen utvecklades. Vi har fått berättat för oss underbara historier. Allt från att byta ett gammalt halm och eternittak som dessutom höll på att blåsa bort i en storm, till att i princip renovera varenda stomme i det vi idag kallar Gårdshuset. Bertil och Ingrid var måna om att värna om varsamheten och bevarade så mycket de kunde i det gamla huset, som då var av trä. När de började riva trät så fanns det korsvirke undertill men det var tyvärr för dåligt för att bevara. Bertil var noga med att mura upp allt som det en gång hade sett ut, men helt nöjd blev han ändå inte, berättar dottern Ebba. Han tyckte jobbet gjordes lite för rakt och bra.  Samma känsla kom när det var dags att byta gårdens alla fönster. Samtliga fönster är gjorda för hand av snickeriet i Vejbystrand. Men det blev för dyrt att inte bygga rakt. Så kikar man på fönstren, som sitter kvar även idag, så är de raka men väggarna fortfarande sneda. Inrid och Bertil  lade ner sin själ med mycket arbete, tid och pengar för att restaurera och bevara gården, och för att också så småningom bosätta sig där. 

Gården har varit med om mycket genom sin historia men allt vi kan hitta tyder på mycket värme och omtanke. Inte bara om gården och dess byggnader men även mot djur och människor. I ladans norra del stod två stora silor. I stallet fanns alla gamla djurbås kvar och även skyltarna med kossornas namn. Dessa stals dock tyvärr senare. På logen fanns en hel del hö/halm kvar, vilket bl.a. uppskattades som sovplats av traktens kringströvande katter. 

I Gårdshuset (från 1690) finns ett original trägolv bevarat. Det finns två fina fullt fungerande kakelugnar kvar, varav den största står i Gårdshuset som var boningshuset förr. Man har tagit väl till vara på gårdens exteriör även om boningshuset vitputsats någon gång mellan 1924 och 1950. Den gamla lertäckta kullerstenen grävdes fram och lades om i ett borggårdsmönster. Det finns många växter kvar från 1800-talet, bland annat en magnifik rabarberplanta som kommer år efter år. För att inte tala om äppelträden som ger kilovis med äpple varje sommar än idag. I dagens boningshus finns en källartrappa i golvet som leder ner till en väl bevarad och omhändertagen matkällare i två rum. I dagens vardagsrum finns det otroligt häftiga gamla bjälkar bevarade. Sneda och vinda är de allihop och sägs komma från ett skeppsvrak på Skäldervikens botten. Förr tog man vad som fanns att tillgå - och det är vi glada för idag!

Mats och Kith köpte gården 2011. Enligt överenskommelse med familjen Löndahl så lämnades mycket kvar eftersom Mats och Kith ville ha ganska omgående tillträde och de hade dessutom planer på att renovera det som behövde renoveras, bland annat den stora gamla ladan. Mats och Kith har gjort ett gediget jobb med att bevara gårdens fantastiska känsla, samtidigt som de har moderniserat det som behövdes och inrett den gamla ladan. Mats Landerberg är fotografmästare och flyttade sin verksamhet från Ängelholm till Magnarp. Så mycket jobb och så mycket kärlek till denna gamla gård - vi är så otroligt tacksamma för allt de har gjort. 

Överallt knirrar det i golven men hela gården har sådant lugn över sig. Det är lätt att låta tankarna vandra tillbaka till dåtiden. Hur människorna förr vaknat en kall morgon och satt fyr i kakelugn och vedspis. Alla djur som skulle tas om hand och hur man byggt till och rivit gården i omgångar. Som tur är har så många vänliga människor som på ett eller annat sätt haft anknytning till gården kommit och berättat för oss hur det var då. Helt fantastiskt - och den omgående varma och vänliga känslan som kom första gången vi var här lever till allra högsta grad kvar. 

Nu har vi gården till låns en stund på jorden och vi skall göra vårt bästa för att förvalta och bevara den!